Inte är det väl måndag idag, det är väl fortfarande söndag?

Okej, så jag missade en söndag med uppdateringar. För att väga upp det hela tänker jag därför publicera en bunt bilder från Japan idag, närmare bestämt från sista helgen då vi satte oss på ett plan och kvistade iväg till södra japan för att hälsa på några vänner. Imorgon tänkte jag dessutom ge mig på att lägga in en uppdatering från förra veckan. Är vi sams sen? Ja? Bra, så.

Varning förresten för folk som följer på mig på fejjan/instagram - det kommer dubbel eller trippelpostas en hel del bilder. Orka redigera flera, liksom.

Från storstad till landet, skillnaden var ju ganska så tydlig. Sjukt grönt överallt och tät, tät, tät skog.

Vi kom fram på torsdagen och blev upphämtade av Mark, Yoko och lilla Alyssa. Vi åkte direkt till skolan där Mark jobbar för att säga hej till några andra lärare och elever. Vi passade på att stanna till i gymnastiksalen för att se på när de tränade kendo. Koolt? Ja. Yoko stod och såg längtansfullt på dem, hon är en gammal kendotjej och har inte tränat på ett tag. Note to self - hamna aldrig i svärdbråk med henne. 

Sen åkte vi hem till M&Y och hängde med den här lilla pliten. En helt galet tyst liten onge. 

På kvällen gick vi ut och åt middag, men jag lyckades inte fota för jag var alldeles för upptagen med att äta sinnessjukt god mat. Vi gick vidare till en liten izakaya och drack öl. 

Sen dök Marks kompis Jenn upp, tillsammans med en annan tjej, Laura. Men det var så mörkt därinne så det här var enda närmast okejiga bilden jag fick till. 

Dagen efter var vi lite trötta i hågen, men satte hyfsat sent av mot ett shrine. Det var superfint ungefär överallt. 

Det fanns rep med små lappar uppknutna på. Tydligen kunde man få fortunes där, och om det var en oturs-fortune så kunde man helt enkelt knyta upp dem på snöret. Mkt bekvämt. 

På flera ställen hängde det träbitar i snören. Det är tydligen böner. Yoko översatte en men jag glömde bort på ett par minuter vad det var för något. 

Sen började vi gå i trapporna - vi skulle ju hela vägen upp till kullens topp. 

Portaler överallt. 

Ungefär här blev mitt minne på mobilen fullt, så jag började ta bort fula eller suddiga bilder, samtidigt som jag gick. Hemskt dålig kombo, eftersom när jag nästan var uppe där de står så ramlade jag. Som tur var slutade det bara med ett litet blåmärke. Och jag fortsatte gå och ta bort kort. Streetsmart har väl aldrig riktigt varit mitt varumärke. 

Fler portaler! Och en massa små små shrines. 

Längst däruppe var det ett shrine och en disig utsikt. Jag har någon bild på det men orkar inte leta fram den just nu. Sen gick vi ner igen. 

Alyssa var också med. Hon hängde på ryggen på Yoko mest hela tiden. Inte ett knyst sa hon, och på den vingliga vägen ner tror jag hon till och med lyckades somna. 

På vägen ner stannade vi till och tittade på trädgården som låg där. Så himla fint. (mor och far, så här ska en japansk trädgård se ut! ;D ) I vattnet bodde en herrans massa koi-fiskar. Vi låtsasmatade dem och de samlades runt ytan och gapade och gapade. Inte så himla smarta heller, de där fiskarna. 

Sen över bron och tillbaka till Saga. 

Dagen efter satte vi oss i bilen tidigt och gasade iväg till Nagasaki. Vi hoppade på en båt och kom sedan fram till målet för dagen - Gunkanjima! 

Gunkanjima är en ö som brukade vara en kolgruva. De byggde på, fortifierade och som mest bodde det 5000 personer på ön som då var den mest tätbebodda plats i världen. Nu var det inte mycket kvar. Trots att det bara övergavs i för knappt 40 år sedan så har så himla mycket raserats. Över ön kretsade flera stora rovfåglar. 

Det fyrkantiga gråa huset upp till höger var hisshuset ner till gruvschaktet. Hissen ner gick i hastigheten 800m/minut, dvs ca 13 meter per sekund. Alltså paniken på det?! Fritt fall rakt ner i marken, varje dag man skulle till jobbet.. 

Av många hus var det bara tomma fasader. De sa att naturkatastrofer varit anledningen till att så mycket raserat. Jag fick någon slags mini-civilisationskris och hade lite ångest över hur lättförstörda hus är. 

På en mur satt en fiskare, såklart. 

Peter var mycket nöjd, det här hade han velat se länge länge. 

Det fanns självklart en pool också. På vintrarna var den tydligen en basebollplan?!

På ön träffade vi på en kvinna och hennes pappa. Hon var född på ön och bodde där under hennes första år. Hon hade följt med pappan som var tillbaka för första gången. Hon hade med sig gamla vykort och berättade historier om hur det varit då, som hennes föräldrar berättat för henne.  

Yoko på båten. 

Det känns himla svårt att tänka sig att det bott folk där på ön. Det känns väldigt långt borta när man är där. Mannen som hade bott på öns största intryck från besöket var att det var "annorlunda". No kidding. 

Efter vi kom tillbaka vandrade vi omkring lite i Nagasaki. 

Vi passade bland annat på att stå på en u-båt. Såklart. 

Alla på u-båten samtidigt!

Sedan promenerade vi efter hamnen på jakt efter mat. 

Hej pizzan!

På söndagen tog vi en biltur. Alltså, naturen här var så himla fin. Vill hemskt gärna tillbaka för att vandra. 

<3 husen alltså. 

Risfält precis överallt. Mamma - du skulle älskart. 

På måndagen var det dags att sätta av hemåt. 

Vi gjorde en hel bunt andra saker på denna helgen, som att bada i naturliga varma källor, gå ut och äta och dricka öl på reggaepub med fler av Mark och Yokos kompisar, besöka Yokos föräldrar och bli bjudna på japansk middag (inklusive sitta på golvet och få ont i ryggen), handla söta saker och t-shirts med konstiga tryck på ett mall, hänga i M&Ys lägenhet och leka med Alyssa och säkert en del annat. Mycket gjorde vi. Vi kan väl säga att vi var lite trötta när vi kom hem.

Varför är det alltid så att man behöver en semester efter semestern?