I måndags försökte jag laga Pad Thai. Det gick i ärlighetens namn lite sisådär. Hlften står fortfarande kvar i kylen och ingen vill riktigt peta på den.
I tisdags satt jag och väntade på telefonreparatören. Vi skulle nämligen fått internet redan förrförra veckan men det hade inte kickat igång. För övrigt: vad jag saknat att kunna köpa pappersböcker alltså. Så himla underskattat.
Sen kom telefonreparatören och han letade och letade efter telefonkablar. Vi hittade annat spännande först - typ den här gamla klenoden från antiken. Vi gissade på ett larm, dock helt galet oinkopplat eftersom eluttagsgrejen låg där i påsen också. För övrigt hur känns det att det är jord och lite halvkrossade tegelstenar direkt under golvplankorna? Svar: Tja, lite sådär faktiskt.
Hur slutade det då? Jo han hittade sladden till slut, avklippt på väggen mot grannhuset. Han slapp dock klättra upp på vinden och lyckades fippla ihop det hela på 45 min. Om jag är nöjd? Ganska mycket faktiskt. Hej uppdämt surfbehov.
Sen hände Jenny och Michael! I dagarna (kvällarna) tre hängde vi med finbesök i Melbourne. Det finns dock noll och intet finbehandlade bilder på dem från hänget, men ni får tro mig ändå. Vi hann med viktiga saker som strosande på stan, vinlunch, middag hemma hos oss (första bjudmiddagen i huset!), öl o lite sådär.
Sista kvällen med Jenny & Michael-häng skulle vi på konsert. Vi hann dock inte mötas upp för middag innan så jag och Peter slog oss ner på Senoritas (?) i CBD - en undangömd men alldeles ypperligt söt liten mexikan. Där drack vi öl och åt finfin tapas-texmex.
Jag var såklart tvungen att dricka en margarita också.
Konsert! Mumford and Sons för andra gången. Det slog inte riktigt spelningen på lilla Debaser, men var ändå himla, himla fint.
Söndag morgon håller jag på att göra frukost. Håret på ända och sunkkläderna på. Plötsligt ser jag en man i trädtoppen på grannen rakt bakom oss som vinkar till mig. Han har nämligen plockat ner frukt från deras mandarin-grapefruktträd och har alldeles för mycket, så vi fick 8,5 kg grapefrukt lagom till frukosten. De var för övrigt supertrevliga grannarna och hade ungefär världshistoriens räddaste hund. Enda dåliga i sammanhanget: jag gillar inte grapefrukt.
Idag var nog finaste dagen sen vi flyttade hit. Strålande solsken, stadiga 28 grader och sådär precis lagom luftfuktighet. Peter njöt av det på jobbet. Jag gjorde det enda rätta och satte av på en 7,5km lång promenad runt Albert Park Lake och njöt av vädret och utsikten. Om jag brände mig? Ja, aningen på underarmarna eftersom, rookie som jag är, glömde smörja in mig. Dock nöjd med att jag var rätt täckande klädd. Ozonlagret här är ju som papp har jag hört.
Nåväl, ni ska säkert jobba nu. Vi däremot, vi ska sova. Eller i mitt fall: läsa The Twelve av Justin Cronin tills det blir för tungt för handlederna (enda dåliga med pappersböcker, tyngden när de är tjocka). Hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar